Var på ekumenisk eftermiddags gudstjänst på trebjörkar i dag, mysigt och trevligt, bra predikan som verkligen fick en att tänka till lite.

Men ibland får jag en sådan där obehaglig kännsla av att jag sitter helt själv med en massa människor omkring mig som egentligen inte har en aning om vem jag är.

Jag ler och hejar men känner igentligen inte någon, inte på riktigt. 

Försöker skaka av mig kännlsan, men den vill inte riktigt försvinna.

Efter gudstjänsten var det film och våffelkväll men en va de bästa filmer jag sett på länge. The ultimate gift heter den, helt fantastiskt bra och sorgligt, men framför allt bra. 

Lite bildregn från gårdagens High Chaparall

Jag i Karins brillor haha

Hahahaha

   Finaste vännen Karin   

Inte nog med att höften gick ur led i går natt och jag fick åka ambulans, ligga på sjukhus och hela den biten.

När jag kom hem fick jag ett väldigt, väldigt tråkigt besked. En mycket nära vänn till familjen har fått cancer. Han ska på sin första strål behandling den 19 juli och efter de vet vi mer. Reagerar han  positivt på de och systorna blir minder så blir det operation och han har stor chans att bli helt frisk. Om inte så har han mindre än ett år kvar att leva...

Kan säga att jag grät en hel del i går. Personen i fråga och hans fru är som mina extraföräldrar. Och jag fick en väldigt nära relation med dem de åren jag bodde i Örebro.

Något som gör det ännu jobbigare är att en av de boeden jag jobbar med i Lagan har ungefär samma diagnos och just nu handlar det om palliativ vård för honom. Vi gör allt för att han ska ha det bra såhär på slutet. Men jag ser också all hans medicin, hans sondmatning då han inte kan äta längre och all smärta han har.

Fy ny gråter jag ännu mer....

Var i alla fall på chappen en sväng i går kväll med Karin. Det var super trevligt. Behövde få tänka på något annat en stund.