I dag har jag och finaste Karin varit i Jönköping och gått på A6 och IKEA, super härlig dag. Jag handlade liite. De blåa glasen jag ville ha, köpte 10 st plus en blå karaff i samma färg.

Sen köpte Karin en hylla till mig som jag tittat på länge, den var nersatt i dag så hon köpte den åt mig. Får betala tillbaka när jag kan. Tack  finaste Karin! Köpte en lampa och en ram till hyllan med. 

Känner mig nöjd, jätte nöjd. Efter jönköpig åkte vi hem och tog oss ett skönt och välbehövligt dopp i Hindsen. Sen åkte jag hem till Smålandsstenar och satte ihop min nya fina hylla.

Bar in och satte ihop hela hyllan helt själv. KVINNOR KAN!   

Lite bildregn från dagen

Äta bör man...

   Sätter ihop min hylla (helt enligt instruktionerna så klart haha)  

   Såhär fint blev det (tidigare hängde bara spegeln här)          Kvinnor kan!  

Nu är jag på väg till Jönköping och A6 med finaste Karin. Hon ska shoppa och jag ska vara första smak rådgivare haha. Och kanske men bara kanske om jag har råd (vilket jag egentligen inte har) så ska jag köpa glasen jag vill ha på Ikea :)

Ja en helt vanlig morgon på jobbet så står jag och borstar tänderna i... köket.

Japp så är de, för här renoverar det för fullt, de började bankas halv sju i dag.

Mmm vilken härlig morgon tänkte jag som faktiskt får sova till sju. Låg och drog mig en stund och gick sedan upp. Var ju ingen ide att försöka sova i de oväsendet.

Just för tillfället har vi inte ens en ordentlig toalett, de har tagit bort våran och satt in en provisoriskt toastol i städskrubben, skit trevligt haha.

Nehe nu kallar jobbet, ska se till att killarna får borstat tänder och deo på sig innan de ska iväg till sin dagliga verksamhet.

Hur har din morgon sett ut?

Trots att jag inte har egna barn eller vill ha egna barn har jag inga problem med att hötta med långfingret åt andras ungar.

Till en viss gräns förståss!

Man slår och puttar inte andra, man stjäl/försör inte andras saker och man är inte uppenbart elak mot andra, varken människor eller djur.

Ungefär där drar jag gränsen kring vad jag skulle kunna och säger tilla andras ungar om.

Ser jag ett gäng ungar som jag gjorde här om dagen (ungarna var typ 7-8 år) stå och kasta småsten på en ankfamilj ja då blir jag förbannad och säger åt dem att så där gör man ju inte. (Ingen annan verkade se dem eller i alla fall reagera)

Ficka till svar att de skulle jag väll skita i, jag var inte deras morsa.

Frågade dem om de skulle gilla om jag kastade sten på dem, de funderade lite, sa nej och slutade kasta setn och gick därifrån.

Jag (mycket nöjd med vad jag gjort) gick tillbaka till min filt (var på stranden) och fortsatte sola.

Efter en lite stund kom en mamma med sin unge i släptåg (en av dem som kastat sten) och frågade varför jag skällt på hennes heeeelt oskyldiga son som aldrig skulle göra något fel.

Jag förklarade vad han och hans kompisar gjort och att jag bett dem sluta.

Mamman frågade sin son om detta var sant, han såg lite skamsen ut och svarade ja.

Hon sa att ja så får man ju inte göra, skickade sedan iväg ungen ner att bada och väste åt mig att jag behöver banne mig inte uppfostra henns barn. Det klarar hon bra själv.

Ja det gör hon aldeles säkert, men det är inte alltid man som förälder ser precis allt ens barn gör heller, eller?

Och ha de det varit jag tror jag nog att jag skulle uppskattat om någon som såg att mitt barn gjorde något uppenbart fel sa ifrån.

Hur tänker du?

Bestälde kläder från Gina trico för två veckor sedan men har fortfarande inte fått mitt paket. Har spårat de på posten och upptäckte att det retuneras till Gina innan det ens nått fram till Smålandsstenar.

Har nu mailat Gina (då de inte har någon kundcervise på telefon?!) och väntar ivrigt på svar. Vill ju veta vart mina grejer som jag redan betalt för tagit vägen!

I övrigt har jag sovit 10 timmar i natt... antar att jag behöbde sova. Nackdelen är bara att jag ändå intge känner mig helt utvilad. Vill gå och lägga mig och sova mer. Sova hela dagen och natten tills i morgon. 

Men det går ju inte, så jag ska strax ta mig ur soffan, gå ut och gå en lite runda och sen göra mig klar för jobb. 

Är jätte trött och har ont så jag tänkte sova tidigt.

Men det gick inte, har för onf för att ligga ner, det går liksom inte att slappna av. Var bara att gå upp igen, ta en till tablett och sätta sig i soffan och vänta på att den ska verka och på att jag ska lyckas slappna av så pass mycket at jag kan sova snart.

Har sällan såhär ont längre, men ibland vill kroppen bara inte som jag vill.

Är trött på att ha ont, trött på att träna, trött på att inte kunna göra det jag vill, på att inte ha styrkan i höften som behövs för att kunna gå ordentligt. För att slippa smärtan. Trött på att det det känns som att det aldrig ska ta slut, aldrig bli bra. 
Vet ju egentligen att jag måste kämpa på, att jag måste träna för att bli bättre, att jag ska tänka positivt.

Men inte i kväll...

När det är såhär har jag bara lust att ringa upp till farbror Gud och be honom fixa allt, NU! Dumma gubbe...

I går jobbade jag till halv tre sedan åkte jag in till Värnamo, plockade upp fina Frida och så åkte vi ut till Karoliina, Johan och Neo i Bredaryd.

Hade en skit mysig eftermiddag med massa tjöt, mys och god rabarberpaj. 

Kvällen avslutades med att jag och Frida gick och käka på Bambu. 

Ja vad ska man säga mer än herre gud, kors i taket vad god mat de har där!!

Och inte nog med att deras mat är super god, de har ju allt med!

Vi käkade super buffe och jag trodde jag skulle gå sönder när vi åkte hem, var helt galet mätt.

Frida funderar på vad vi ska äta på Bambu.  

I dag har jag umgåtts med Lovisa och bebismagen mest hela dagen. Kom hem vid sju nu i kväll och då städade jag, dammsög och torkade golven. Nu är jag helt slut, har ont och ska nog se på tv en sväng innan det blir sängen. 

Natti natti

Har fått flera frågor angående vad det är för fel på min höft. Så tänkte svara på det i ett inlägg. 

Jag är född med en mycket svår höftledsluxation på höger höft, plus att mitt panhuvud i stort sett var platt och min högra ben var 3 cm korater än mitt vänstra och jag hade en delad och outvecklat höftkula.

Jag fick först ligga i en så kallad vagga i tre månader (tror jag det var) men det hjälpte ingenting. Så jag genomgick 4 stora operationer som liten, där specialister byggde upp min höft så gott de kunde. Jag låg på sjukhus i stort sett de två-tre första åren av mitt liv. Efter varje operation gipsades jag från midjan och ner till tårna på höger höft.

Kommer inte ihåg mycket av detta, men kan aldrig komma ihåg att jag hade ont, trots operationer och sjukhus besök om vart annat. 

Utvecklade på grund av min sneda gång skolios (sned ryggrad) och jag fick korsett. Inte en sådan där snygg en som man ser i gamla filmer, utan en i plast, PLAST! Den fick jag ha i tre år. 

Har även opererat knäna, stoppat växten i det "friska" benet så högerbenet fick växa ifatt, så nu skiljer det runt 0.5 cm på mina ben.

Ha aldrig kunnat springa, knapt jogga. Gymnastiken deltog jag i så gott jag kunde.

När jag gick på gymnasiet började jag få mer och mer ont i höften, läkarna viste inte vad de skulle göra, min höft ja eller det de byggt upp till en höft började bli utsliten. Jag var för ung för en höftprotes och min höft var för mycket karvad i för att göra något mer än en steloperation.

Men en steloperation gick jag inte med på, vägrade helt enkelt. 

Läkarna viste inte riktigt vad de skulle göra, men när jag efter studenten flyttade till Örebro för att plugga blev jag remiterad till en specialist där. Som i sin tur tog kontakt med en av Sverigest bästa läkare när det kommer till höft och fotleder.

Efter många undersökningar så bestämde de att de skulle göra en höftplastik på mig i alla fall. Jag skulle helt "enekt" få en ny höft. Är ung och kommer få byta leden igen om ca 15-20 år men det var det bästa alternativiet. Så maj 2007 gjorde jag vad jag trodde skulle bli min sista operaton på väldigt, väldigt länge.

Jag fick tyvärr en stor infekton i samband med operationen och låg inne på sjukhus med stark antibiotika i en månad istället för en vecka. Läkarna fick gå in och "städa" i opearions såret och skära bort infetionen två gånger. Jag åt antibiotika i ett halvå, hade stora smärtor och när jag sen fick börja träna igen hade jag ungefär 10% muskelstyrka kvar i mitt ben. 

Hade lååång träning framför mig.

Dock gick det långsamt, väldigt långsamt, för långsamt. Och jag hade ont, skit ont. Mer ont änn innan jag opererade mig och efter två år av sjukgymnastik, massa läkarbesök, olika röntken och få framsteg så upptäckte läkarna till slut att min höft aldrig läkt fast ordentligt. Jag hade alltså gått med en glappande protes inne i min höft i två år!

Februari 2010 så gjordes hela operationen om igen och jag var åter på ruta ett när det kom till träning.

Har gått på kryckor/krycka nu i lite mer än fyra år. Detta då musklerna i min höft är för svagade efter allt som hänt.

Så nu har jag en ****** massa träning framför mig innan jag förhoppningsvis kan bli frisk.

Har även efter minimalt med motion (bara sjukgymnastik) massa mediciner och en hel del tröstätande gått upp 15 kilo. Inte kul! Så nu jäklar är det andra bullar som gäller (hälsobullar haha). 

Är dock galet trött på allt vad träning och sjukgymnastik heter just nu. Så har tagit en kort paous och försöker peppa mig själv (går dock sådär)

Jaha, det var em låång historia om mitt liv typ   

Andra frågor?