Har varit iväg på läger med ca 50 ungdomar nu i en vecka. Har varit super kul. 

Hur mycket man än spenderar tid med ungdomarna när man jobbarv så får man en speciell relation med dem när man är iväg på läger. 

Jag upptäckte också hur fruktansvärt strot gruptryck kan vara. Viste det iannan men det märktes extra tydligt nu på lägret. Både det positiva och negativa grupptrycket och hur viktiga vi som ledare och vuxna faktiskt är när det gäller at uppmnutra dem och föregå med gott exempel. 

Uttrycket "Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör" gäller stora barn med.

Mer än de flesta kan tro.

Jag försöker vara en så god förebild jag bara kan, och inte genom att stå där och visa allt som jag är bra på, allt som jag kan.

Utan att visa att jag Inte kan allt, att det finns hur mycket saker som helst som jag Inte kan. MEN att jag är bra ändå, att jag är älskad och omtyckt, att jag kan tycka om mig själv och uppskatta det jag är bra på, fast jag inte kan allt. Och att jag tycker om och uppskattar dem, fast de inte kan och vet allt. Och fast de inte alltid gör saker som är bra så gör det inte dem som personer dåliga. 

Att man gör dåliga saker gör inte aoutomastiskt en till en dålig person. Och det gör inte att jag tycker att man är dåligt utan jag tycker att det man gör är dåligt. 

Förstår ni skillnaden?