Just de ja, när kära mor var här i tisdags skrapade jag knät i fönsterbläcket på min uteplats (nä fråga mig inte hur) vilket har resulterat i ett fett blåmärke. Buhu

I dag är jag typ helt orange. Knall orange klänning och band i håret i samma färg (ni vet banden som sitter på kläderna så man kan hänga upp dem enkelt på galge, släng dem inte utan använd dem till att ha i håret, knyta runt servetter vid dukning eller något annat smart)


Börjar jobba 2 1/2 timme, är inte särskilt pepp med tanke på vad som hände sist på jobbet. Skrik, gap, och utbrott så man blev helt chockad, allt för ett enda ord, Nej. Men jag kan som personal (ja inte annars heller) inte säga ja till något som är olagligt och då bröt helvetet lös. Och när man ringer chefen och undrar hur 17 vi ska ta tag i det här på ett bra sätt, för killen behöver ju uppenbarligen mer hjälp än vad vi har resurser till så så sopas det under mattan med ett "ja men han har ju haft de jobbigt"
Jo absolut, men det rättfärdigar inte att bete sig förbannat illa för de. Förstår inte att ingen reagerat mer tidigare, för det var inte första gången direkt. Men, men. För hans egen skull hoppas jag att han inser att han behöver jobba på de där. Annars kommer han få det väldigt svårt framöver.

Men får försöka njuta lite av solen ny innan jobbet. Så får jag tackat i det när jag kommer dit.