"Jag är egentligen ingen kvälls människa, jag är egentligen ingen kvälls människa, jag är egentligen..." Nehe, men vad är jag egentligen, för precis när jag säger meningen för mig själv så inser jag att det är jag visst, till viss del.
Jobbar man som ungdomsledare så är det där med sena kvällar en del i jobbet, antingen man vill eller inte. Vilket för mig allt för ofta leder till lite för långa sovmornar.
Jag gillar att ha rutiner och egentligen att komma upp i tid, är mycket mer effektiv på förmiddagen än på eftermiddagen. Gillar verkligen inte eftermiddagar. Men sen när eftermiddagen gått över i kväll, då får jag energi igen. Och 98 % av den kreativa sidan av mig existerar bara på kvällen. Jag pysslar, målar och skriver texter bäst på kvällen. När allt är tyst och lugnt och jag kan sitta helt ifred (gärna med tänds ljus och om jag målar, även med musik) då flödar ord och färg ur mig.
Märker när jag har för mycket runt om kring mig, för då finner jag ingen ro till de där kvällarna.
Men i kväll har jag suttit uppe till kl ett och skrivit på morgondagens tonårsandakt.
Började vid tio tiden när jag först tänkte att jag bara skulle skriva upp 4-5 stödord för de jag nu i kväll kom på att jag ska tala om i morgon. Och sedan skriva klart i morgon. Men när jag väl börjat så kunde jag inte sluta. Så nu är kl ett och jag är precis klar och ska gå och lägga mig. Tar sovmorgon i morgon tror jag hihi