I dag har Mikaela varit här, hon kom vid lunch och stannade tills sju tiden. Så underbart! Härligt att bara få sitta och prata och umgås och ha det bra. Är så tacksam för alla mina vänner som finns omkring mig, ni är fantastiska. 

Tänk alla människor man möter och hur vissa liksom hakar fast i en och blir kvar, de går inte bara obemärkt förbi utan gör avtryck och intryck på en. Vissa fastnar bara en kort tid, andra sitter kvar länge och ännu några liksom växer fast och blir alltid kvar. Som en del av en själv finns de där och växer med en och är med och bygger den man är. 

För även om jag är en person som behöver mycket egentid och är i stort behov att få vara ifred ibland så är jag också i orört stort behov av mina vänner och min familj. De är liksom mitt allt, utan de är jag ingenting. 

No man is an iland!

Tack!