Fy den här dagen har varit alldeles jäklig i flera bemärkelser.
Bland annat för att Vinga har varit så himla ledsen och inte alls varit sig själv. Hon har varit nerstämd, inte velat leka eller göra något som helst utan mer eller mindre bara suttit och tittat seden vi kom hem i fredags, oavsett vad vi försökt underhålla henne med. Och i dag har det varit extremt, plus att när vi lagt henne på golvet så har hon bara storgråtit för att hon inte kan krypa eller ta sig runt. Inte ens försökt åla eller ta sig fram. Bara gråtit eller legat med huvudet på armen och tomt stirrat framför sig. Helt hjärtskärande. Det är verkligen inget vi blivit förberedda på eller fått någon information om. Vist har vi förstått att det blir tufft, men de här var vi inte beredda på. Älskade barn.

Så dagens projekt blev att göra om en gåstol till Vinga. För att hon ska komma upp lite i stå ställning och kanske känns sig mer rörlig.
Jonas och Anna väldigt snälla i går och skänkte oss en gåstol som deras barn inte använder länge. Så den gick jag loss på i dag.
Vinga får inte stå på gipset men kommer ju inte heller ner i gåstolen med gips. Så jag fick ta bort hela sittdelen och sy dit ett tyg för henne att sitta på. Så nu når hon precis ner mer fötterna utan att lägga vikt på benen, så hon kan liksom ta sig lite framåt med tårna. Vi kan ju också köra runt henne lite. Vilket för mig nu är en fördel, eftersom vi inte får rullstolen till henne förens om 1-2 veckor och jag behöver spara på min rygg och höft. Vinga blev glad av att få komma upp lite och listade rätt snabbt ut hur hon skulle "tåa" sig framåt, kändes så skönt att se henne lite glad igen!
I morgon är första dagen jag ska vara själv hemma med henne sedan hon blev gipsad. Pappa ska komma för att stötta upp, känns bra. För annars vet jag inte om jag orkar, varken fysiskt eller psykiskt.!