Vinga har börjat vilja äta själv mer och mer, kladdigt blir det, men hon är nöjd. 

Äntligen har vi fått en tid till Linköping med, blir veckan hon fyller år. Jag vill så innerligt att hon ska slippa gipset, men vågar inte hoppas, vågar inte riktigt tänka tanken fullt ut. För jag vet att chansen att hon faktiskt slipper är så försvinnande liten. Och jag kommer bli så otroligt besviken när vi kommer hem med unge i ännu ett gipspaket. Det enda jag vågar hoppas på är att hon kanske kan få en skena istället för gips, som vi kan ta av, så hon kan bada, ha kläder på sig och slippa svettas ihjäl när det är över 12 grader ute typ.