Ibland kan jag bli förundrad över att andra människor tar sig sådana friheter. Friheter att inte bra tycka saker om andra men även kommentera det. Påpeka och ha åsikter om andra människors liv. Klart att man får tycka och tänka saker, men man behöver definitivt inte kommentera andra eller deras företeelser bara för att man själv inte skulle göra på ett visst sätt. 

Mat till exempel, hur kan man bara ha mage att påpeka vad någon annan äter, "ska du verkligen ha den där kakan" eller hur andra människor ser ut. Visst har jag också tänkt att shit hur är den där personen klädd egentligen. Men jag skulle aldrig öppna munnen och ifrågasätta hur personen i fråga kan klä sig så. 

Och tjocka människor är det liksom ok att ifrågasätta, för de är ju redan tjocka och vadå, mindre värda?? För vem skulle säga  "Gud vad smal du är, ska du verkligen ha den där salladen?"

Eller barnuppfostran, hade jag varit förälder och någon kom fram och ifrågasatte hur jag uppfostrade mitt barn hade jag nog gått i taket. Klart att man ska reagera om något är uppenbart fel, men att påpeka att någon annans barn typ äter en glas en torsdag eller varför man sätter på sin unge armani skor eller liknande, nej det är förbjudet.

Att jag i mitt eget huvud kan ifrågasätta och undra hur man som förälder tänker när man köper dyr märkeskläder till sin bebis handlar egentligen bara om avundsjuka och ekonomi. För hade jag haft barn och en hemskt bra ekonomi hade jag i ärlighetens namn antagligen också köpt märkeskläder till in egen unge. Svensk avundsjuka?

Det är så att jag tycker och tänker oerhört mycket om andra människor, alldeles för mycket enligt mig själv och jag jobbar på att sluta med det. Det är inte nyttigt för någon att gå runt och vara avundsjuk på andra och trycka ner andra människor. Inte ens i tanken, för det handlar i grunden bara om min egen självkänsla. Och om jag slutar att vara avundsjuk och istället gläds åt att andra kan sånt jag inte själv kan så tror jag att jag mår mycket bättre själv. 

Eller vad tror du?