Galet jag är nog inte längre skapt för att stiga upp tidigt. I dag ringde klockan 05.50 och jag trodde nästan att jag dog. Är på jobbet och jobbar dygn med sovande jour, uppstigning klockan sex... Och med fem-sex timmars lite hackig sömn blir man rätt trött och inte sådär hemskt sugen på att stiga upp och fortsätta jobba till klockan ett.

Jag har alltid tyckt att jag är en morgonmänniska, jag stiger hellre upp och gör saker på morgonen, då är jag mest effektiv och då kan jag vara ledig på eftermiddagen/kvällen sen.

Men med jobb som de senaste typ fyra åren har betytt sena kvällar, nätter och massa eftermiddagsjobb så har mina sovmorna bara blivit längre. Från att stiga upp vid halv nio och anse att det är en sovmorgon till att vakna klockan tio och undra om jag verkligen måste stiga upp nu när jag inte börjar jobba förrens klockan två.

Och de som jag annars gör på kvällen som tvätta, städa, fixa och laga mat,de orkar jag ju knappt hälften av på förmiddagen innan jobbet. Då vill jag mest slappa och inte företa mig så där hemskt mycket mer än att kanske slänga in några maskiner tvätt och plocka fram en matlåda ur frysen och förbereda mig inför jobbet.
Jag fattar inte, hur blev det såhär? Jag som alltid är mest effektiv på morgonen borde ju rimligtvis hinna med allt de där jag burkar på kvällen och lite till typ.

Varför är det såhär, kan någon förklara tack!