Hur håller ma en sund relation till sin kropp?

Jag jobbar mycket med ungdomar och hör väldigt ofta hur missnöjda de är med sina kroppar. För små bröst, för stora bröst, för lite muskler, för stor näsa, för kort, för lång, för mörk, för ljus, för tjock, för saml, ja det bara fortsätter.

I den åldern är det ganska, eller väldigt normalt att frunera mycket på kroppen och på sitt utseende.

Att ena dage älska och andra dagen hata sin kropp hör liksom till vardagen i den ålder.

Försöker uppmuntra dem så mycket jag kan, stötta och peppa dem i att de är vackra som de är. Försöker vara en bra förebild.

Fast ibland är det svårt, jag är ju också sjukt missnöjd med min kropp ibland. Jag vill gå ner i vikt (har gått upp massa nu under de 4 år som jag gått på kryckor).

Men hör jag någon av tonåringarna säga att de bantar blir jag arg och ledsen och försöker få dem att förstå att de verkligen inte behöver det. För de gör de inte!

Men samtidigt "banta" jag ju själv nu, mitt och Saras projekt i sommar är att bli nyttiga, träna mer och gå ner några kilo.

Och jag skulle aldrig i mitt liv kunna säga till någon av "mina" tonåringar jag jobbar med (och knappt någon annan heller) att jag "bantar"

För banta är bland de värsta ord jag vet, jag hatar det. Jag vill inte påverkas av medias sise 0 norm och hets på att vara "smal" Jag vill kunna vara precis som jag är och vara stolt kurvig och snygg i alla fall!

Men samtidigt mår jag inte bra när jag är så "stor" som jag är nu och vill på ett sunt och friskt sätt försöka bli av med några kilon så jag kan trivas bättre med mig själv.

Vilken dubbelmoral man har, men hur gör man, hur är man en bra förebild?

 

Johnny

3 juli 2011 12:56

Efter att ha bläddrat runt lite på din blogg och sett lite foton på dig så kan jag iaf konstatera att du ser väldigt bra ut, speciellt om man - som jag - har en preferens för just kurviga kvinnor.

kraken

3 juli 2011 16:11

Haha tack för de Jonny.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...