Nu har Vinga haft gipset i lite mer än två veckor och vi har börjat komma in i det och det har blivit vardag med vårt lilla gipspaket. Vinga har även kommit på hur hon ska krypa med gipset och tar sig nu fram förvånansvärt bra här hemma. Bra att ha ett hus utan trösklar i många avseenden haha, nu kan hon ta sig runt på hela undervåningen utan att det tar stopp vid några trösklar eller kanter. Enda stället hon fastnar på är under köksbordet och stolarna där då gipset är för brett. Det är roligt att se att hon kommit igång som innan med att utforska världen/huset, rota i vedhögen, dra i sladdar, pilla på ljuslyktor på golvet, slå på elementet (de låter roligt) och härja runt i skohyllan. 

I dag fick vi även hem rullstolen (eller vad man ska kalla den) till Vinga, så vi eller framför allt jag inte ska behöva bära på henne så mycket, utan kunna köra henne istället för att bära henne fram och tillbaka i huset. Det hjälper förhoppningsvis på min rygg och höft som gjort rejält ont den senaste tiden. 

Hjälpmedel är egentligen inget man har rätt till med så här små barn, men då jag har en kass höft så frågade vi läkaren i Linköping om intyg till en rullstol att ha inne (då det var de vi kände att vi var i störst behov av) och det var inga problem, han fixade intyg och någon vecka senare så hörde en arbetsterapeut här hemma av sig och hjälpte oss med förslag på vad som skulle kunna funka och i dag kom den. Tog lite tid att beställa den, så därför vi inte kunde få den direkt till vi kom hem, men jag är super nöjd ändå. Tacksam över den hjälp vi kan få, så jag kan och orkar ta hand om Vinga på bästa sätt när jag är hemma med henne.

Äntligen fredag, ja eller jag hade inte haft några problem med att jobba en dag till. Gillar mitt jobb och hade sådant flyt i dag att jag nästa glömde bort att gå hem haha.
Enda gruset i maskineriet är att jag inte har något kontor(!) Lite nya kollegor, en extra tjänst på mottagningen och ett kontor som inte är färdigbyggt gör att vi har ett kontor för lite. Vilket då innebär att jag som bara jobbar 50% inte riktigt har någonstans att sitta. Har löst det nu april ut, men sen vet jag inte. Nya chefen verkar inte heller ha super koll. Men det löser sig nog och jag har tur som har bra kollegor som låter mig dela rum med dem så länge.

I onsdags var vi i Göteborg med Emanuels axel, ja Emanuel var ju också med haha (sorry för min dåliga humor) Svaret läkaren där gav var att inget går att göra, 10min besök för de, kunde de inte ringt och sagt de istället kan man ju undra ?
Men på vägen hem så åkte vi i alla fall om Ullared. Handlade en massa bra, bland annat födelsedagspresent till Vingas ena kusin som fyller år på söndag. Blev ett spel och en bok. Men inte vilken bok som helst utan antagligen Sveriges mest politiskt korrekta barnbok. Jag var bara tvungen att köpa den och slå in den med spelet.
Den handlar om Snipp och snopp som jämför sig med varandra för att hitta likheter och olikheter. Men också om att visa snippor och snoppar inte känner sig som de könet de är, utan som de andra och att man också kan känns sig som båda och som ingetdera, klart jag var tvungen att köpa den! Nu ångrar jag bara att jag inte köpte en till Vinga med.

I går var det internationella kvinnodagen. fick höra både "varför finns det ingen mans dag" och grattis. Jo men sluta det finns visst en mansdag, lär dig googla. Och vadå grattis? Grattis till lägre löner, grattis till förtryck, grattis till att inte våga gå hem själv på kvällen av rädsla för våldsbrott och våldtäkt, grattis till våld i nära relationer, grattis till att ständigt bli sexualiseras, grattis till att kanske behöva föda i bilen, till obehandlade förlossningsskador och grattis till att alltid ses som de lägre och sämre könet. Jo men tack!

Kan ses som synskt och gnälligt, men det är så det ser ut i vårt Sverige i dag. Självklart finns det de kvinnor i andra länder som har det mycket sämre. Och jo vist jag föder hellre barn i en korridor på ett underbemannat sjukhus än i ett tält i ett flyktingläger. Jag blir herde kallad hora i Sverige för att jag har en urringad tröja än stenad i Iran. Men det är inte direkt någon tröst att andra har det värre när jag som kvinna alltid är andra klassens medborgare medan män här blir friade från våldtäkt på löpande band för att de inte vet vad ett nej betyder.

Första två dagarna tillbaka på jobbet gick bra, kändes härligt att vara tillbaka. Och det kändes bra att Emanuel är föräldraledig hemma med Vinga med och får tid med henne. 

Hon har vant sig vid gipset och är sig själv igen efter en tuff vecka med mycket gråt (både från barn och från föräldrar) Nu hoppas jag bara att hennes rullstol kommer i veckan, för annars går jag, eller snarare min rygg under. Har ätit smärtstillande varje dag sen vi kom hem från sjukhuset, hon blir ju både tyngre, otympligare och kräver fler lyft än tidigare. Och det är något som min höft och rygg egentligen inte alls klarar av. Men nu får det ju gå, har inget val, men jag hoppas som sagt verkligen att rullstolen kommer snart! För nu är en ny vecka på intåg och jag vill om det går slippa käka massa medicin. 

I kväll har jag ägnat lite tid uppe i pysselrummet och sytt lite. Blev ett påslakan och örngott till Vingas säng. Blev galet nöjd måste jag säga. 

Första arbetsdagen är nu avklarad efter 10 månaders föräldraledighet, känns jätte bra och det var roligt att komma tillbaka till jobbet.
Jag jobbar 50% nu fram till sommaren och när jag jobbar är Emanuel hemma med Vinga.
Känns bra att få mjukstarta lite och komma in i jobbet igen, jag hann ju bara jobba 5 månader innan jag fick Vinga och gick hem på föräldraledighet. Nu laddar jag för i morgon, för sen är det helg!