Jag är en en de få saker man inte får vara i dagens samhälle. Jag är tjock, att vara just tjock är i dag förlagt med så mycket skam att det är mer ok att vara främlingsfientlig än överviktig.
För hallå, ät mindre då din lata fan, hur dum får man bli? Du har ju själv satt dig där du är, ätit, svullat och vräkigt i dig onyttigheter, inte tränar, varit lat och dum. Skyll dig själv!
Det är de tjocka (jag) får höra, men börja träna då, "börja ät nyttigt" alltså börja banta, fast de ordet vill man ju inte använda, de är fult. Bli hälsosam heter de ju!
Ingen har en aning om varför någon annan är tjock, om de beror på sjukdom, traumatiska händelser i ens liv eller något annat. Men ändå tar andra människor sig rätten att döma tjocka kroppar, håna, hata och äcklas av dem. Döma personen, förlöjliga och sätta stämpel som dum på dem. För är man tjock så måste man ju vara dum, annars hade man ju inte varit så tjock, eller hur. Då hade man tagit tag i det tidigare, inte blivit tjock. Eller i alla fall sett till att banta (förlåt blivit "hälsosam") fort som bara den. Men de folk i allmänhet inte förstår är att siffrorna på vågen Inte har att göra med varken hälsa eller värdet på den du är.
Extrem övervikt är farligt jo, men övervikt är inte lika med ohälsa. Att vara tjock betyder inte att en person per automatik är ohälsosam. Men det är något som få människa vill förstå. Du kan vara smal och så ohälsosam, otränad och onyttig du vill, ingen kommer påpeka att du är ohälsosam. Men är du tjock så anser sig folk ha rätten att påpeka vad du äter, hur du lever ditt liv och hur de anser att du bör leva.
Jag påverkas så klart av alla smal ideal som finns, tänker ofta att jag borde banta och bli smal som förr. Men va 17 liksom, späka mig, gå på diet, svälta, väga mig och må dåligt. Är de värt de? För jag mår faktiskt som sämst när jag har bantat, nöjd när jag lyckats gå ner något kilo men mår så fruktansvärt när jag gått upp, eller vågen står still, får ångest och känner ett enormt självhat.
När jag skiter i vågen, äter de jag vill och försöker röra på mig de jag kan mår jag bra, trivs med mig själv och är rätt lycklig.
Men jag en storlek ca 46 kan knappt köpa kläder i den stad där jag bor, för affärerna har oftast bara storlekar upp till Max st 44. Lätt att älska sig själv då, när hela samhället redan är emot en. Så valet står liksom mellan att banta, nej förlåt igen, "leva hälsosamt" och må skit eller att försöka leva som jag vill må ok men då också orka stå emot samhällets och de omkring mig fetthat och dömande ord kring övervikt och ohälsa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...