Direktlänk till inlägg 18 juli 2011
Jobbar just nu för första gången med palliativ vård, en av de boedene i de hus där jag jobbar ligger inför döden. (Jobbar extra på sommaren och lite helger på ett boende för psykiskt sjuka och har gjort i tre år)
Han har cancer, det började i halsen och har nu spritt sig i hela kroppen. Vi sitter nu hos honom och vakar dygnet runt. Ingen behandling har hjälpt och allt vi kan göra nu är att lindra smärtan och försöka ge honom så bra slut på livet som möjligt.
Vi vet inte om han har tre dagar eller tre veckor kvar, men just nu är det bara att vänta. Som det är nu kan han inte ens behålla sondmaten, den bara rinner ut. Så han är verkligen dålig, sover mestadels (mycket pg av den medicin han får).
Har jobbat med denna mannen i tre år nu, han är lite av en favorit. Han är bara 53 år och jag blir ledsen bara jag tänker på hur mycket han måste lida.
Men man måste vara stark och lugn för hanns skull. Märker han att vi i personalen är oroliga blir han det med.
Men det är helt sjukt jobbigt, önskar bara att han ska få somna in så snart som möjligt. Så han inte ska behöva ha ont mer. Att änglarna ska hämta honom som han själv uttryckt de.
Men det är inte det lättaste att hantera. Vi i personalen får försöka stötta varandra så gått det går.
Har du jobbat med palliativ vård, hur hanterar du det?
L
E
D
S
E
N
10.55 i dag gick han bort... fick precis ett samtal från jobbet. Han drog ett sista andetag och somnade in. Vila i frid!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|