Här om dagen reagerade jag starkt på något som en av mina tonårs tjejer jag arbetar med berättade. Hon och hennes kompis som båda är 13 hade umgåtts med ett gäng andra kompisar. När de skulle se på film hade två av de äldre killarna gått in på facebook och helt öppet börjat kommentera tjejer. Ju mindre kläder de hade ju snyggare tyckte killarna att de var. De ropade, fejk stönade och bedömde tjejernas utseende.

Tjejerna satt där i bakgrunden och funderade på vad killarna höll på med egentligen. Skulle de inte se på film. Dög de inte med att de var där och umgicks, utan de var tvungna att gå in på nätet och kolla på tjejer under tiden de umgicks med sina vänner.

Och tjejen jag pratade med berättade att hon och hennes kompis då började fundera på vad de saknade som de där tjejerna på nätet hade. Eftersom de uppenbarligen var mycket mer intressanta än dem. 

Ja vad svarar man på de egentligen?

Mitt personliga mål som ungdomsledare är att jag vill få de ungdomar jag jobbar med att känns sig sedda, älskade, vackra och unika. Få dem att se sig själva som unika människor som inte behöver prestera en massa, som inte behöver klä sig eller se ut på ett vist sätt för att bli omtyckta. 

Något som kan vara väldigt svårt i ett samhälle som många gånger lever på objektifiering, där utseendet är det viktigaste, till och med viktigare än vad du gör. Är du "snygg" spelar inget annat någon roll.

Jag säger ofta till mina ungdomar att de är snygga och vackra. Men någonstans önskar jag att jag inte behövde det. Att de räckte med att jag såg dem för dem de är. 

Men i ett samhälle där vi lever på att studera och döma varandra är det svårt att stå emot, att inte falla igenom.

Jag sminkar mig, tänker på vad jag tar på mig och på hur människor ser mig.

Men jag vet också att jag inte gör det i den närmaste grad lika mycket som mina ungdomar. Och jag försöker allt jag kan att vara en motvikt, att säga ifrån när grabbarna drar sexistiska skämt och se tjejerna för dem de är under allt smink.

Men det är inte alltid lätt, oftast är det skitsvårt.

Har Du några bra tips på hur man gör, hur är man en bra förebild?

 

ninja

7 september 2011 07:01

håller fullständigt med om att objektifieringen har spårat ut men så finns det alltid de där oftast killar som kommer vara sådana även i vilken stöpning samhället befinner sig i, de som inte kan se allt bra som de har utan måste ha sexualiteten 24/7 och om de nu någon gång kommer växa upp från det kan de ju försöka umgås med dem då. undertiden skit i att försöka få uppmärksamhet och uppskattning från skitar och var med de 'bra' människorna istället.
många här i livet även jag har lagt för mycket energi på att försöka vara bra och uppskattad av de som aldrig kommer kunna ge mig något, aldrig att jag öslar tid och känslor på sådana igen om de inte tar och tittar på sig själva och vill ändra sig. men ajg säger inte att sådant människor är genomsyrat dåliga inte alls, man kan ha relationer med dem på andra plan, men man får lära sig att ha dem då på sina egna villkor.

http://ingrodd.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...