Ååå det barar kliar i fingrarna. Har massa jobb att ta tag i. MEN ÄR LEDIG!

Försöker intala min hjärna det i alla fall. (Du är ledig, du är ledig, du är ledig....)

Börjar inte jobba )på riktigt) i kyrkan förens den 23 augusti (äben om jag fuskat med två möten i går och i dag). Börjar alltså jobba först på tisdag. Och fram tills dess så behöver jag faktiskt inte hålla på. Men ack vad det kliar i fingrarna.

Men, är man ledig så är man. Och att börjar nu kommer definitivt inte göra att jobbet tar slut, att jag jobbar in något eller över huvud taget tjänar på det. Det enda jag gör är att arbeta slut på mig själv innan jag ens börjat.

Nej fy och snäpp på fingrarna. 

Men hur gör man egentligen för att vara ledig från ett jobb som till större delen är ens liv?

Varför kan jag inte ta det lugnt, varför kan jag inte bara vara ledig??

En fråga jag ställt mig flera gånger nu under sommaren.

Har alltid massa saker på gång jag gillar att ha många järn i elden. 

Men ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med, flänger och far land och rike runt, för att träffa vänner, göra saker och finna äventyr.

Mest för att träffa och umgås med mina fina och underbara vänner.

I dag är jag ledig, ja eller jag skulle vara ledig. Blev jobb i kyrkan ett par timmar på förmiddagen då jag var "tvungen" att vara med och planera inför nästkommande ungdomsmöte. Jätte kul och inspirerande. MEN jag är ju faktiskt ledig i dag.

Blir trött på mig själv ibland. För att jag inte kan ta det lungt, för att jag ständigt flänger runt och för att jag inte lyssnar till min kropp när den säger ifrån.

För faktum är det att jag inte är frisk, och jobba, traska runt och vara i full fart hela tiden minskar inte smärtn i min höft som inte vill läka. 

Men resten av dagen ska jag faktiskt ta det lungt! Fina Karin ska komma på besök och sen i kväll kommer mamma på middag.

Ska bli mysigt, skärpning på mig!