I dag har jag haft en rätt så perfekt onsdag, började dock sådär. Hamnade bakom en bilolycka strax utanför Reftele och blev stående där en timme i förmiddags när jag skulle in till stan. Var 4 bilar och en lastbil mellan mig och olyckan. Och ungefär en halv minut efter att jag anlänt kommer räddningstjänsten. Så jag kliver inte ens ur bilen utan stänger av motorn och väntar på att de ska hjälpa de/dem i bilen och sedan göra vägen framkomlig igen.

Och när jag sitter där och ser att ambulansen kommer med sina blåljus så kan jag inte annat än att hoppas och be till gud att de/dem i bilen inte är skadade. Samtidigt som jag tänker detta så ser jag att personerna i bilarna framför och bakom mig (kanske 5-6st) kliver ur sina bilar och går fram en bit och ställer sig och glor, tittar och pekar på olyckan och räddningspersonalen som jobbar med den inblandade bilen. Jag bara gapar, sen när blev en olycka en attraktion?!? Fattar verkligen inte hur man kan göra så. 

Efter en stund kommer en brandman som sätter upp skyltar på vägen med texten "olycka" fram till personerna och "viftar bort dem" Men de står kvar en sund till innan de går tillbaka till sina bilar. Skämdes åt deras vägnar...

Efter en timmes väntande, kollar jag upp en alternativ väg på googelmaps och vände bilen och kör över skogen in i Reftele och vidare till Värnamo. Strax efter jag kört ut ur Reftele hör jag på radion att de börjat släppa förbi bilar och att olyckan orsakades av en kollision med en älg. Hoppa som sagt att ingen blev allvarligt skadad!

Väl i Värnamo träffade jag Karin en snabbis och sedan åkte jag vidare till Tånnö för en lunch med fina Rebecka. God mat, en underbar härlig promenad i skogen och massa prat senare så åkte jag nöjt hem till mig igen för att jobba ett par timmar. Nu har jag haft tonårsplanering och ligger hemma i soffan och slappar. Ska strax krypa i säng tänkte jag, nöjd och glad efter en härlig dag =)

Rebeckas underbart fina tee skåp som hon byggt hel själv! Är lite kär i det =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...