I dag har jag haft en sy stund, eller två sy stunder rättare sagt. Sydde fyra stycken dreglisar av lite stuvbitar. Blev rätt bra faktiskt. Hon kräks en del och jag tänker att det är ju galet mycket smidigare att byta dreglisar stället för att behöva byta boddy på henne2-3 gånger om dagen. 

Den turkosa med rosor på är det förta jag sydde, den blev sådär, den stuvbiten var inte så stor så jag sydde den mer rund. Men tycker det blev bättre när jag gjorde dem lite längre och mer V formade, eller vad man ska säga. 

Det var rätt enklet och väldigt roligt att göra, så jag kommer nog sy fler. 

Hurra, nu är skenan av, äntligen! Det firar vi med att premiär bära byxor, nya fina med stjärnor på.

Nu blir det inga fler besök med Vingas höfter fören i december, läkaren har känt igenom hennes höfter och kan inte känna något alls nu och bedömer att hon är frisk (hurra!). Men en kontroll röntgen ska göras när hon är ca 6 månader (vilket är i december). Innan man är 6 månader så är skelettet nämligen så poröst att det knappt går att se på en röntgen, så därför väntar man tills dess. Skulle läkarna vara oroliga eller misstänka något så kan de göra ultraljud av höften innan. Men då allt känns bra med Vingas höfter behövs inte de. Så skönt, nu ligger hon här i soffan och viftar för fullt med sina små ben. 

Tänk i morgon är hon redan 6 veckor vår lilla Vinga. Och i morgon blir hon äntligen av med sin skena, som vi längtar. Ska bli så skönt, både att bli av med den och äntligen få hålla och mysa med en mjuk bebis igen. Men också att veta att hennes höfter är bra nu. Har förberett med att packa ner ett par byxor till henne i skötväskan tills i morgon, som hon ska få på sig när hon är klar med undersökning och bad. Blir byx premiär för henne, på sjukhuset hann hon ha boddy med ben i knappt en dag, sen fick de bli klänning och boddys utan ben på. Så nu ska vi köra byxor så de smäller om det haha.

Fy, fick åka in till sjukhuset i natt igen med ännu ett gallstensanfall, inte lika kraftigt som sist som tur var. Så jag klarade mig på voltaren spruta och Alvedon i dropp, vilket jag fortfarande kan amma på. Men var inte hemma fören vid halv sex i morse, så jag är galet seg i dag. Emanuel stackaren åkte direkt ner till jobbet och bestämde att han jobbar så länge han orkar, han hörde av sig precis och sa att han kommer hem till lunch. 

Läkaren på akuten sa att jag borde överväga att operera bort gallan, förklarade att jag kan tänka mig överväga det mesta, men att jag inte har någon tid att träffa läkare fören 20/7. Hon lovade att försöka skynda på tiden så jag kunde få komma dit tidigare, så nu håller jag tummarna för att magen kan hålla sig i schack och att jag får en tid till läkare på kirurgen snabbt. Får försöka äta så snällt jag kan under tiden, typ kokt mat och citronvatten haha.

Redan juli månad, vad tog tiden vägen? Och vart tog sommaren vägen? Tycker inte det har gjort annat än att regna. Med undantag för några dagar precis efter förlossningen då det var varmt och soligt som bara den och en sjukt svettig midsommar.
Men sen, regn. Skit tråkig svensk sommar. Jag vill några soliga dagar på raken, dem får gärna komma nu, för jag vill ha soool!
Sådär jätte varmt behöver de inte vara, men typ 22 grader eller nått.

Men nu ska jag sluta vara sådär svensk och inte gnälla på vädret mer.
Utan vara super glad! För i dag är det bara 5 dagar tills vår lille tös blir av med sin skena!! Och jag längtar typ ihjäl mig. Vill att det ska bli torsdag nu! Så vi kan få gosa med en mjuk liten bebis igen, slippa plåstra om och oroa oss för skavsår på grund av skenan, kunna bada henne hemma, kunna amma normalt, åka normalt i bilbarnstolen, ha byxor på henne och typ byta blöja lättare. Allt de längtar jag efter och glädja mig åt att snart kunna göra.

Vinga i badet på sjukhuset i torsdags, råkade bli skumbad, men de gick bra de med.

Har varit en händelserik vecka här efter midsommar. I måndags fick Emanuel köra in mig till akuten med fruktansvärda magsmärtor, de var gallsten, igen!
Fy farao säger jag bara, jag trodde jag dog. Inte hjälpte medicinerna jag fick heller. Så till slut fick de ge mig morfin-preparat, fanns inget annat att göra. Och på grund av de gick Emanuel hastigt där på kvällen åka till affären och köpa både ersättning och flaska. För medicinen jag fick kan gå över i bröstmjölken och det ville vi ju absolut inte. Jag fick order om att inte amma på 2-3 dagar och att jag skulle komma tillbaka till akuten dagen efter igen.
Åkte hem, fick låna bröstpump så jag kunde tömma brösten, matade Vinga med flaska, sov. Sen tillbaka till akuten.
Gjorde ultraljud och fick ta nya prover. Som tur var visade de inte inflammation i gallan, "bara" vanlig gallsten, annars hade de fått operera mig akut. Nu fick jag åka hem igen och vänta på att få komma till kirurgen och bestämma med en läkare där hur man går vidare. Om de blir att operera bort gallan, eller vad de kan hitta på. Men något måste de göra, för fler anfall vill jag inte ha. Får bli mer strikt kost nu framöver tills jag vet vad som händer.

Men nu har jag alltså fått pumpa ut mjölk (och slänga) och mata Vinga med ersättning. Skit jobbigt att både pumpa och flaskmata, ett extra moment helt i onödan. Speciellt nu då jag som sagt bara får hälla ut mjölken igen och amningen har funkat så bra innan. Har varit orolig för om hon ska kunna/vilja ta bröstet igen nu när hon fått flaskan. Men det visade sig att jag oroat mig i onödan.

Precis nu för en stund sedan fick hon amma lite och det gick så bra så, hon tog bröstet direkt. Höll på att googla söner mig innan haha. Ville ju veta att det var säker att amma, eller om jag var tvungen att vänta tills i morgon. Men vad jag kunde läsa mig till på 1177 och en hel massa andra sidor så ska det gå bra.
Kände att jag inte orkade en natt till med ersättning, pumpa och ledsen bebis på grund av att hon får ont i magen av det plötsliga mat bytet.

Hon har bara bajsat en gång i dag (jo det är sådan här man får läsa i föräldrar blogga, bajs haha) och i vanliga fall är det de tio dubbla typ. Men 5 minuter efter hon ammat så small de till och så kom det, massor av de. Men en nöjd och glad bebis fick jag, hurra!

Vilken härlig midsommarafton vi hade i går! Goda vänner, god mat, gott väder, om än lite varmt, i alla fall för Vinga. Vi var och tittade på dans i hembygdsparken, spelade kubb, åt massa jordgubbar och hade aldeles, aldeles super trevligt! Kunde knappt bli bättre!
Lite mer sömn i natt kanske, Vinga jag hållit mig vaken större delen av natten, men vad gör de, jag kan sova i eftermiddag.

Vinga somnade mitt i kortet när jag försökte ta en fin midsommarbild på henne med pannbandet jag virkat haha. Hon ser ut som en liten smurf, en väldigt söt smurf, men ändå.

I dag är vår Vinga en månad. Tänk vilken lycka att hon kom till oss! Älskade onge.
I dag var vi även på ortopeden för bad och träffa läkaren. Förutom två skavsår på runpan som hon fått på grund av skenan såg allt bra ut. Hon har börjar sparka mycket med benen, så jag och doktorn tror hon fått dem för att det blir friktion mellan benen och skenan. Men de är nu omplåstrade och de ser i alla fall ok ut. Så vi får stå ut i två veckor till. För sen kan vi kasta skenan! Doktorn kände inte någonting i höfterna i dag! Men hon ska ändå ha skenan tiden ut för säkerhets skull. Men de fixar vi, två veckor går fort!