I går så var jag ute och firade Karins födelsedag. Hade det supermysigt på Gästis (även om det var svinkallt). När klockan slog tolv sjön vi (och halva Gästis) för henne. Sedan bar det av hemmåt, var svintrött och sov hos pappa.

I dag har jag och pappsen ätit middag ihop, och jag har fått lite föräldrarvård *mysigt* sen tvättade jag och städade bilen inna jag åkte till jobbet.
Nu sitter jag på jobbet och är super duper sugen på sushi!! Men har ingen här, ska nog göra mig lita pankakor iställt tror jag.

Har jobbat hela dagen och nu blir det party natten lång för att fira finaste Karin som fyller 24 år i morgon.

Var hos fina Karin här om dagen och färgade håret Blev bra, min utväxt såg ju för hemsk ut, så det var dag för lite färg.

Blev helt ok tycker jag   

Innan

Under

  Efter  

Ååå det barar kliar i fingrarna. Har massa jobb att ta tag i. MEN ÄR LEDIG!

Försöker intala min hjärna det i alla fall. (Du är ledig, du är ledig, du är ledig....)

Börjar inte jobba )på riktigt) i kyrkan förens den 23 augusti (äben om jag fuskat med två möten i går och i dag). Börjar alltså jobba först på tisdag. Och fram tills dess så behöver jag faktiskt inte hålla på. Men ack vad det kliar i fingrarna.

Men, är man ledig så är man. Och att börjar nu kommer definitivt inte göra att jobbet tar slut, att jag jobbar in något eller över huvud taget tjänar på det. Det enda jag gör är att arbeta slut på mig själv innan jag ens börjat.

Nej fy och snäpp på fingrarna. 

Men hur gör man egentligen för att vara ledig från ett jobb som till större delen är ens liv?

Varför kan jag inte ta det lugnt, varför kan jag inte bara vara ledig??

En fråga jag ställt mig flera gånger nu under sommaren.

Har alltid massa saker på gång jag gillar att ha många järn i elden. 

Men ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med, flänger och far land och rike runt, för att träffa vänner, göra saker och finna äventyr.

Mest för att träffa och umgås med mina fina och underbara vänner.

I dag är jag ledig, ja eller jag skulle vara ledig. Blev jobb i kyrkan ett par timmar på förmiddagen då jag var "tvungen" att vara med och planera inför nästkommande ungdomsmöte. Jätte kul och inspirerande. MEN jag är ju faktiskt ledig i dag.

Blir trött på mig själv ibland. För att jag inte kan ta det lungt, för att jag ständigt flänger runt och för att jag inte lyssnar till min kropp när den säger ifrån.

För faktum är det att jag inte är frisk, och jobba, traska runt och vara i full fart hela tiden minskar inte smärtn i min höft som inte vill läka. 

Men resten av dagen ska jag faktiskt ta det lungt! Fina Karin ska komma på besök och sen i kväll kommer mamma på middag.

Ska bli mysigt, skärpning på mig!

Min första jobb dag i krykan i dag, efter en hel sommars "ledighet" 

Känns både bra och dåligt.

Bra för att vi ska planera höstens konfa och jag känner mig super pepp på de. Och tråkigt för att jag är så fruktansvärt "osugen" på att jobba i dag.

Har haft ont i mer eller mindre varje dag i lite över en månad nu, ja sen min höft gick ur led sist (vilket hände 19 juli) Och att ha ont gör mig grinig och trött. Sovit 12 timmar i natt men vaknade ändå upp med en smärta i höften som gjorde att jag knapt kom ur sängen (annars brukar sömn och vila hjälpa mot det mesta) Så var bara att pilla i sig lite smärtstillande och fixa lite käk. 

Nu ligger jag i soffan och inser att jag måste hoppa in i duschen nu (för typ 10 minuter sean) om jag inte ska behöva stressa ihjäl mig för att komma iväg till jobbet. 

Så tjupp och hej

Ett blogginlägg som i alla fall förgyllde min dag 

http://pernillawahlgren.se/pernillas-blogg/under-kan-tydligen-ske.html

Har varit iväg på läger med ca 50 ungdomar nu i en vecka. Har varit super kul. 

Hur mycket man än spenderar tid med ungdomarna när man jobbarv så får man en speciell relation med dem när man är iväg på läger. 

Jag upptäckte också hur fruktansvärt strot gruptryck kan vara. Viste det iannan men det märktes extra tydligt nu på lägret. Både det positiva och negativa grupptrycket och hur viktiga vi som ledare och vuxna faktiskt är när det gäller at uppmnutra dem och föregå med gott exempel. 

Uttrycket "Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör" gäller stora barn med.

Mer än de flesta kan tro.

Jag försöker vara en så god förebild jag bara kan, och inte genom att stå där och visa allt som jag är bra på, allt som jag kan.

Utan att visa att jag Inte kan allt, att det finns hur mycket saker som helst som jag Inte kan. MEN att jag är bra ändå, att jag är älskad och omtyckt, att jag kan tycka om mig själv och uppskatta det jag är bra på, fast jag inte kan allt. Och att jag tycker om och uppskattar dem, fast de inte kan och vet allt. Och fast de inte alltid gör saker som är bra så gör det inte dem som personer dåliga. 

Att man gör dåliga saker gör inte aoutomastiskt en till en dålig person. Och det gör inte att jag tycker att man är dåligt utan jag tycker att det man gör är dåligt. 

Förstår ni skillnaden?

Har en riktig slapp söndag. Har legat i myskläder och läst hela dagen. Är sugen på att beställa hem lite mat, men det enda man kan beställa hem i det här samhället är pizza och det är jag Inte sugen på. Får nog ta och åka ner till affären och handla lite, för  jag har inte så mycket mat i kylskåpet. 

Har inte mer att skriva i dag tror jag. 

Over and out