Är jätte trött och har ont så jag tänkte sova tidigt.

Men det gick inte, har för onf för att ligga ner, det går liksom inte att slappna av. Var bara att gå upp igen, ta en till tablett och sätta sig i soffan och vänta på att den ska verka och på att jag ska lyckas slappna av så pass mycket at jag kan sova snart.

Har sällan såhär ont längre, men ibland vill kroppen bara inte som jag vill.

Är trött på att ha ont, trött på att träna, trött på att inte kunna göra det jag vill, på att inte ha styrkan i höften som behövs för att kunna gå ordentligt. För att slippa smärtan. Trött på att det det känns som att det aldrig ska ta slut, aldrig bli bra. 
Vet ju egentligen att jag måste kämpa på, att jag måste träna för att bli bättre, att jag ska tänka positivt.

Men inte i kväll...

När det är såhär har jag bara lust att ringa upp till farbror Gud och be honom fixa allt, NU! Dumma gubbe...

Har fått flera frågor angående vad det är för fel på min höft. Så tänkte svara på det i ett inlägg. 

Jag är född med en mycket svår höftledsluxation på höger höft, plus att mitt panhuvud i stort sett var platt och min högra ben var 3 cm korater än mitt vänstra och jag hade en delad och outvecklat höftkula.

Jag fick först ligga i en så kallad vagga i tre månader (tror jag det var) men det hjälpte ingenting. Så jag genomgick 4 stora operationer som liten, där specialister byggde upp min höft så gott de kunde. Jag låg på sjukhus i stort sett de två-tre första åren av mitt liv. Efter varje operation gipsades jag från midjan och ner till tårna på höger höft.

Kommer inte ihåg mycket av detta, men kan aldrig komma ihåg att jag hade ont, trots operationer och sjukhus besök om vart annat. 

Utvecklade på grund av min sneda gång skolios (sned ryggrad) och jag fick korsett. Inte en sådan där snygg en som man ser i gamla filmer, utan en i plast, PLAST! Den fick jag ha i tre år. 

Har även opererat knäna, stoppat växten i det "friska" benet så högerbenet fick växa ifatt, så nu skiljer det runt 0.5 cm på mina ben.

Ha aldrig kunnat springa, knapt jogga. Gymnastiken deltog jag i så gott jag kunde.

När jag gick på gymnasiet började jag få mer och mer ont i höften, läkarna viste inte vad de skulle göra, min höft ja eller det de byggt upp till en höft började bli utsliten. Jag var för ung för en höftprotes och min höft var för mycket karvad i för att göra något mer än en steloperation.

Men en steloperation gick jag inte med på, vägrade helt enkelt. 

Läkarna viste inte riktigt vad de skulle göra, men när jag efter studenten flyttade till Örebro för att plugga blev jag remiterad till en specialist där. Som i sin tur tog kontakt med en av Sverigest bästa läkare när det kommer till höft och fotleder.

Efter många undersökningar så bestämde de att de skulle göra en höftplastik på mig i alla fall. Jag skulle helt "enekt" få en ny höft. Är ung och kommer få byta leden igen om ca 15-20 år men det var det bästa alternativiet. Så maj 2007 gjorde jag vad jag trodde skulle bli min sista operaton på väldigt, väldigt länge.

Jag fick tyvärr en stor infekton i samband med operationen och låg inne på sjukhus med stark antibiotika i en månad istället för en vecka. Läkarna fick gå in och "städa" i opearions såret och skära bort infetionen två gånger. Jag åt antibiotika i ett halvå, hade stora smärtor och när jag sen fick börja träna igen hade jag ungefär 10% muskelstyrka kvar i mitt ben. 

Hade lååång träning framför mig.

Dock gick det långsamt, väldigt långsamt, för långsamt. Och jag hade ont, skit ont. Mer ont änn innan jag opererade mig och efter två år av sjukgymnastik, massa läkarbesök, olika röntken och få framsteg så upptäckte läkarna till slut att min höft aldrig läkt fast ordentligt. Jag hade alltså gått med en glappande protes inne i min höft i två år!

Februari 2010 så gjordes hela operationen om igen och jag var åter på ruta ett när det kom till träning.

Har gått på kryckor/krycka nu i lite mer än fyra år. Detta då musklerna i min höft är för svagade efter allt som hänt.

Så nu har jag en ****** massa träning framför mig innan jag förhoppningsvis kan bli frisk.

Har även efter minimalt med motion (bara sjukgymnastik) massa mediciner och en hel del tröstätande gått upp 15 kilo. Inte kul! Så nu jäklar är det andra bullar som gäller (hälsobullar haha). 

Är dock galet trött på allt vad träning och sjukgymnastik heter just nu. Så har tagit en kort paous och försöker peppa mig själv (går dock sådär)

Jaha, det var em låång historia om mitt liv typ   

Andra frågor?