Så nu är jag utskriven från sjukan och hemkommen. Känns skönt att vara hemma. Pappa kom tillbaka i dag och hämta och körde hem mig i dag vid lunch. Nu har jag lagat lite mat och mamma ha kommit hit en sväng. Hjälpte mig att diska och vattna blommor och så. Nu sitter vi i soffan och slappar och tar det lugnt.

Funderar på om jag skulle ta och se en film kanske. Känns som det kommer bli mycket av den varan nu när jag är sjukskriven     

Ambulansfärden från Örebro till Värnamo sjukhus i lördags gick bra. Jätte rolig ambulans personal som tyckte jag såg hungrig ut och körde in i draiven på McDonalds på vägen hem haha. Så fick ligga där bak och käka hamburgare och dricka coola. Men det var ju trevligt och hm... lite annorlunda haha

Trodde jag skulle få åka hem från sjukan i dag, pappa hade varit och burit ner väskan i bilen och allt när de ärnade sig, sköterskan hade då precis pratat med läkaren och eftersom mitt sår läckt lite ville de ha kvar mig för säkerhets skull så det inte var någon infektion eller så. Så pappa fick snällt bära upp väskan igen och så får vi se i morgon istället. 

I dag har vi tagit bort epiduralen i ryggen, och hej vad ont jag har haft efter de. Från lunch fram till för någon timme sedan har jag fått morfin två gånger i timmen. Men nu börjat det bli bra igen. Ät fortfarande lite snurrig i bollen, men 

värsta smärt toppen har lagt sig. Har  även varit uppe en sväng och det gick bra. Tvättat av mig lite och så, fått på mig lite egna kläder och slipper sjukhus kläderna det var skönt. 

I morgon får jag åka hem! Eller inte hem direkt. Men får komma hem till sjukhuset i Värnamo och får ligga där. Känns gött att få komma hem i alla fall så långt. Blir ambulans hem då jag inte kommer kunna sitta i en bil i fyra timmar. Utan får ligg ner istället, det gick ju bra sist 2010 när jag opererades, så det ska nog gå bra den här gången med.

Jag både lever och mår bra efter operationen i går. Är med epidural nästan smärtfri och har redan varit uppe och gått en sväng med en gåstol, känns bra.

Operationen gick bra med, de upptäckte dock att mitt muskelfäste lossnat (!?!), så de fick sätta dit det igen. De syntes inte på röntgen, så hur länge det varit av vet de inte, en vecka, en månad, kanske tre. Ja det är i alla fall inte så konstigt att jag haft ont. 

Men nu ska allt vara fixat och höften ska vara så gott som ny. Så nu har jag minst 6 veckors sjukskrivning och efter de massa, massa sjukgymnastik och träning framför mig.

Ett hej rätt så piggt hej från sjukan och nedan en äckel bild till syster. 

Nu är jag packad och klar för at åka till Örebro i morgon. Jag och pappa ska mötas inne i Värnamo vid elva så kör vi upp till Kaarina och Lennart (gudföräldrarna) för att sova där tills på tisdag när jag ska läggas in. 

Har dock en del saker jag måste ordna i morgon, måste ringa försäkringskassan, och få tag på linsboxen och kolla varför jag inte fått mina linser plus åka förbi affären i Örebro som säljer hjälpmedel och köpa en till krycka, är ju bra om jag har två nu när jag ska opereras.

Sedan är det bara att knäppa händerna och be att det blir bra den här gången. 

Jag måste verkligen ha varit trött i går för jag gick och la mig strax efter tolv och somnade ungefär på stört.

Ställde klockan på halv nio, för att jag inte skulle sova ända till tio som jag brukar på måndagar (då jag i vanliga fall är ledig). Men fatta att jag blev förvånad när jag vaknade av mig själv. Låg och gottade mig lite i sängen och tittade sedan på klockan, men den var inte alls åtta som  jag trodde (eftersom klockan inte ringt) Den var halv två två... HALV TVÅ!

Kollar på mobilen och ser att jag stäng av mina larm och bara sovit vidare, har inte ett minne av att klockan ringt. 

Så här länge har jag inte sovit så långt jag kan minnas.  Eller jo, när jag jobbat natt brukar jag sova till två halv tre. Men då har jag jobbat natt, i går gick jag och la mig strax efter tolv!

Sjukt, tror det här med läkarbesök och alla tankar och oro kring operationen har tagit på mig mer än jag vill erkänna. För just nu tar det upp så otroligt mycket av mina tankar och av min energi. 

Jag tycker rent ut sagt att det är skit jobbigt.

Fast så får jag visst inte tycka. Ska enligt alla andra tycka att nu ska allt bli jätte bra, tjolahopp nu ska vi vara glada, tredje gången gillt liksom. 

Men jag tycker inte så, tycker det är skitjobbigt! Det är faktiskt jag som utsätter mig för en stor risk då jag genomgår den här operationen. Alla operationer oavsett storlek innebär en risk, och detta är definitivt ingen lite operation. 

Fast jag har inte mycket val, men jag är inte "tjolahopp, hej svej" jätte glad för det.

Jag är ledsen, ledsen och bitter och arg för att jag faktiskt måste bli opererad igen. För att jag måste vara sjukskriven igen, för att jag gått med det här i fyra år och nu måste göra om alltihop en gång till.

Och jag är orolig för att det inte går att lämna några som helst garantier för att operationen blir bra. Och för att det finns risk för att smärtan inte alls kommer att försvinna, något som de flesta tycker att man inte ska tänka på. Men risken finns där och jag måste ta det i bakting, inte bara strunta i det och blint tro att allt kommer bli jätte bra.

Nej jag är inte glad och inte förväntansfull alls. Jag är ledsen och arg och så förbannat trött.

Bild från 2009

Fick inte tag på läkaren i Örebro i dag heller, som tur var fick mamma tag på en sköterska där uppe. Hon ringde bakvägen från sjukhuset (hon jobbar på sjuhuset) Och så rinde de upp, sköteskan förklarade att Farbror doktorn inte var anträffbar men hade en telefontid 5 januari! Jag undrade om sköterskan skojade men det gjorde han inte (det var en manlig sköterska) Så jag förklarade att jag måste ha tag på min läkare omgående och att jag definitivt inte kan vänta till 5 januari! Så han skulle skriva en lapp till farbror doktorn om att han skulle ringa mig. 

Men ännu har ingen ringt. 

Så nu undrar jag en sak, varför säger man åt sina patienter att "det är bara att ringa om det är något" och sedan tar det alltid 3-4 veckor innan man ens kan få en telefontid! Ååå vad arg jag blir.

Sedan har jag tappat bort mitt konto kort med, så fick ringa och spärra det i dag, Sjukt oflyt. 

Nää jag mår INTE bättre i dag, är lika sur och ledsen som i går. Varför måste man alltid slåss för allt. Kan ingenting bara gå lite åt rätt håll ibland i alla fall?!?

Regnar gör det också, skit väder...

Nej nu ger jag upp, har varti på akuten med luxerad höft för andra gången på inte ens fem dagar.

Är precis hemkommen och tänker inte kliva ur sängen mer den här veckan. 

Är det meningen att det ska vara såhär, farbror doktorn kan du svara på det är du snäll!?!

Svara, nä just det ja, var ju inte din starka sida nä. 

Doktorn- "Ring om det är något"
Jag- "Absolut, tack!"

Men då är det ju jä***** bra om man svarar också!