Ja det skulle man verkligen kunna säga. Åkte ner till vårdcentralen i går med feber och svullnad på höften. Blev direkt vidare skickad till Värnamo. Infektion och vätska kring protesen konstaterades det, IGEN! Trodde jag dog... Men det var inte slut där, blev inlagd, fast först stack de en typ 3 decimeter lång nål rakt in i höften på mig, för att ta ett prov så de kunde försöka se vad det är för sketans bakterier som simmar runt där inne. Just då var jag glad över att min känsel kring ärret är ordentligt nedsatt. I dag blev det ambulans taxi upp till farbror doktorn i Örebro. Är exakt en månad sedan jag blev opererad i dag. F*N det skulle ju bli bra nu ju! 7 operationer (med re-operationer och sår revideringar) på fem år!! När vänder det liksom?? I morgon blir det i alla fall en ny operation, de ska gå in och göra en sår-revidering, tömma ut all vätska som finns runt protesen och ev ta bort infekterad vävnad. Jag skulle ju vara på maskerad nu ju, inte ligga och tycka synd om mig själv på sjukan och oja mig över melodifestivalens alla pinsamma bidHrag. Tack och adjö på ett tag då. Får se när jag orkar och kan blogga igen

Jag har ont i höften, och i ryggen och i nacken och lite allmänt i kroppen. Har tagit smärtstillande, men det hjälpte föga. Är röd, svullen och varm längst ner på mitt är på höften med. Men eftersom jag inte har någon känsel där så vet jag inte om det gör ont när jag trycker eller inte. Får nog ringa vårdcentralen i morgon tror jag, hoppas bara det inte är något allvarligt. Helst inget alls utan bara jag som inbillar mig. 

Ni vet när man ser sådana där doktorsprogram eller program där de visar äckliga bilder eller klipp tex från operationer och så. Då brukar de innan de äckliga klippet skriva en ruta där det står att "känsliga tittare varnas" 

Tänkte göra det samma här, är du känslig, titta Inte på bilderna. Och sluta läsa nu!

Äckel

Äckel

Äckel

Äckel

Nu är alla plåster borta och allt ser fint ut, ja eller så fin man nu kan vara med ett 50cm långt ärr på höften/låret.

Ärr 1 och 2 är ärr efter en operation som jag genomgick som lite, var runt ett år. Då lossnade två av spikarna de satte i höften för att hålla den på plats och åkte rakt ut genom skinnet. Jag skrek i ett dygn efter operationen innan de klippte upp gipset och såg vad som var fel. Glad att jag inte kommer ihåg de!

Nehe nu ska jag bylsa på mig lite och gå ut och gå en liten vända och göra mina övninar så jag kan bli frisk snart =)

Måste ta tag i de där med att kontakta patient skade regelringen (LÖF). Ja eller har ju kontakt med dem, min anmälan om felbehandling av min höft finns hos dem. Har gått på kryckor nu i fem år och gått igenom 5 re-operationer sedan höftplastiken 2007. 

Men eftersom jag fortfarande är under behandling kan de inte göra jätte mycket. Men ska skicka in lite papper till dem och jag har inte full koll på exakt vilka papper som de vill ha (blir trött bara jag tänker på det).

Får nog a tag i det där i morgon tror jag, kan ju få lite ersättning för både mediciner, läkarbesök och sjukhusräkningar. 

Min handläggare berättade sist jag hade kontakt med henne att om jag varit med i en olycka och skadat höften där. Alltså inte haft ett medfött fel och jag fått genomgå samma sak som jag gjort nu med felbehandling, reoperationer och 5 år av smärta, kryckor och läkarbesök så hade jag kunnat få ganska så mycket för de (antagligen minst 300 000 kr) 

Men eftersom mitt höffel är just medfött så kan jag se i stjärnorna efter de pengarna och mest bara le och vara glad. 

Men kan jag få lite ersättning så Är jag glad, behöver allt tillskott jag kan få i kassa. För man blir ju inte direkt rik på att vara sjukskriven haha. 

I kväll har mamma varit på besök, vi har ätit kvällsmat och fikat. Mysigt värre   

Vi kollade även på halv åtta hos mig, blir så sugen på att laga massa mat och själv ha ett litet halv åtta med kompisarna. Någon som är sugen?

Sedan hjälpte mamma mig att ta av stora plåstret på höften. Såg ok ut, men vågade inte riktigt ta av alla små plåster. De får sitta kvar någon dag till. Lite svullen längst ner på ärret fortfarande, men annats såg det bra ut. Har läkt fint och så. 

Här syns även mitt gamla V-formade ärr från tidigare operationer som jag genomgått som liten.

Lilla ärret...

Var nere på vårdcentarlen innan och fick mina agraffer borttagna (som små häftstift istället för stygn) alla 47 st. AJ! Inte alls skönt, men såret såg fint ut i alla fall och hade läkt bra. Sköterskan (en kvinna i 40 års åldern med två cigarettpaket, ett tuggummipaket och handsprit i fickan) berömde mitt fina läkkött och plåstrade om mig. 

Man blir ju inte direkt rik av att vara sjuksriven, fy farao. Det blir en tajt månad de här, och nästa månad är inte bättre. BLÄ säger jag bara, men tur att jag jobbade i julas och tjänade lite extra så jag har råd att serva bilen i alla fall. Men måste nog ringa banken och be dem paousa lånet denna och nästa månad så jag bara betalar räntan.

Ska väll inte klaga egentligen, har mat att äta, kan betala mina räkningar och har tak över huvdet. Men blir inga som helst "utsvävningar" den här månaden. Inte för att jag kommer kunna göra speciellt mycket hoppandes på kryckor, men i alla fall. 

Nu ska jag ut och gå min andra vända av mina dagliga 6000 meter... Oj nej vänta en nolla för mycket där. Mina 600 meter menar jag så klart, det är livat att vara sjukskriven haha.

Men så är det, lite i taget som gäller. Går två (om jag orkar tre) vändor på 300 meter var om dagen. Vilket är typ runt vårt lilla kvarter, gör lite övningar, så som stå på tå, rumplyft och böja knät 2-3 ggr om dagen. Det är ungefär det jag får och kan göra. Men ska till sjukgymnasten här i Smålandsstenar på måndag nästa vecka. Känns spännande, bra men också ganska jobbigt. För jag har rent ut sagt en jävla massa träning framför mig. 

Ska framför allt träna upp en stor muskel, lår muskeln (typ kroppens största muskel) som redan från början är underutvecklad på mig, plus den "rump muskel" som läkarna under denna operation upptäckte hade lossnat och då fick sätta fast igen. Så den måste tränas, tränas, tränas.

Ska lära mig gå utan hjälp av kryckor igen och finna en normal gång (så normalt det nu går), kan bli tufft då jag de senaste fem åren inte kunnat gå mer än ett par meter utan stöd av kryckor/krycka.

Har utan att ljuga även blivit ganska lat de senaste åren då jag inte kunnat träna. Lat och rädd för smärtan som ständigt återkommer då jag är fysiskt aktiv. Men hoppas att jag får en bra sjukgymnast som kan pucsha och peppa mig.